Socialtjänsten som kunskapande praktik: Hur individbaserad systematisk uppföljning kan bidra med kunskap
Socialtjänsten står inför ökade krav på att basera sitt arbete på vetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet. En ny licentiatavhandling från Petra Höglund vid Linnéuniversitetet lyfter fram hur individbaserad systematisk uppföljning (ISU) kan bidra till att skapa lokal kunskap som kan användas i socialtjänstens arbete med barn och familjer.

Petras forskning är ett aktuellt, fördjupande och praktikrelevant pionjärarbete. Det är svårt att sia om framtiden, men jag tror att licentiatavhandlingen blir en självklar referens för framtida forskning om ISU, särskilt med tanke på bristen på svensk forskning på området.
BJÖRN BLOM, Professor i socialt arbete och föreståndare vid Centrum för utvärderingsforskning (UCER) VID UMEÅ UNIVERSITET
Vad är individbaserad systematisk uppföljning?
ISU är ett arbetssätt där socialtjänstens insatser systematiskt dokumenteras och analyseras. Dokumentationen sker på individnivå, vilket möjliggör en förståelse för hur insatser påverkar klienterna. Resultaten sammanställs sedan på gruppnivå, vilket kan ge värdefull kunskap för bland annat verksamhetsutveckling.
Att arbeta med ISU handlar inte bara om att samla in data. Det är också en process där vi skapar kunskap genom reflektion, och där ISU-resultaten blir meningsfull kunskap först när de integreras med våra erfarenheter och annan betydelsefull kunskap.
PETRA HÖGLUND, FIL. LIC., I SOCIALT ARBETE OCH VERKSAMHETSUTVECKLARE I VÄXJÖ KOMMUN

Forskningen tar avstamp i två kommuners öppenvårdsverksamheter för barn och familj som använder olika modeller för ISU – LOKE (LOKal Evidens) och FIT (Feedback-Informed Treatment). Baserat på intervjuer, observationer och dokument har Höglund analyserat hur ISU kan fungera som en kunskapande praktik och vad det kan betyda för socialtjänstens arbete.
Kunskap genom reflektion
En central slutsats är hur socialarbetare har en nyckelroll i att omvandla ISU-resultat till meningsfull kunskap genom reflektion. Mest framträdande är hur de reflekterande aktiviteterna integrerar ISU-resultaten med tidigare erfarenheter och kunskaper och ställer dem i relation till socialtjänstkontexten. Resultaten visar också att det är av stor betydelse att inkludera klienternas perspektiv, både i datainsamlingen och i reflektionerna.
PETRA HÖGLUND, FIL. LIC., I SOCIALT ARBETE OCH VERKSAMHETSUTVECKLARE I VÄXJÖ KOMMUN
Reflektion är nyckeln till att omvandla information till praktiskt meningsfull kunskap. När vi dessutom inkluderar klienternas perspektiv i processen, kan vi skapa kunskap som inte bara är verksamhetsnära, utan också relevant för dem vi är till för.
Från data till användning
Höglund påpekar att ISU inte bara handlar om att samla in data utan också om att kunskapen kommer till användning inom organisationen. Hon beskriver hur kunskapens påverkan ofta är gradvis, och att kunskaper från ISU verkar kunna påverka över tid när de integreras med annan kunskap och erfarenheter. Hon lyfter dessutom hur kunskap från ISU kan användas på flera olika sätt, till exempel strategiskt, konceptuellt och instrumentellt.
Utmaningar och möjligheter
Trots de positiva resultaten finns utmaningar, såsom att säkerställa tillräckligt stöd från ledningen och att skapa utrymme för reflektion i en ofta hektisk vardag. Höglund betonar vikten av flexibilitet för att arbetet med ISU ska kunna anpassas efter och följa verksamheternas kunskapsbehov.
Framtidens socialtjänst
Forskningen ger värdefulla perspektiv på hur socialtjänsten kan integrera ISU i det dagliga arbetet för att bli mer kunskapsbaserad och samtidigt bättre anpassad till lokala förhållanden och klienternas behov. Studien bidrar även till att öka förståelsen av ISU som en kunskapande praktik och till att utveckla en mer kunskapsbaserad socialtjänst – en högaktuell fråga i ljuset av den nya socialtjänstlagen.

Vi är väldigt stolta över Petra och glada över samarbetet mellan Växjö kommun och Linnéuniversitetet, som tydligt har visat vad vi kan åstadkomma när forskning och praktik möts. Vi ser fram emot att fortsätta samarbeta för en kunskapande socialtjänst.
sofie johansson, Avdelningschef för stöd och utveckling, Växjö kommun
Om studien
Den övergripande målsättningen med denna licentiatuppsats är att utforska vad individbaserad systematisk uppföljning av insatser (ISU) inom socialtjänsten innebär som en kunskapande praktik. Utifrån premissen att kunskap skapas genom processer av skapande och omskapande i praktiken, analyserar studien hur dessa processer uttrycks inom ISU-praktiken. Studien genomförs som en fallstudie och undersöker ISU i två fall av öppenvårdsinsatser för barn och familjer i två svenska kommuner, där olika modeller för ISU används: LOKE (Lokal Evidens) och FIT (Feedback Informed Treatment). Det empiriska materialet har samlats in genom intervjuer, observationer och dokument.
Den första artikeln visar hur ISU-resultat omvandlas till kunskap när familjeterapeuter reflekterar över resultatens betydelse. Centralt i dessa reflektioner är den frekventa kopplingen mellan ISU-resultaten och familjeterapeuternas dagliga arbete, vilket gör kunskapen meningsfull för dem. Resultaten betonar också vikten av att skapa möjligheter till reflektion inom ISU-praktiken.
Den andra artikeln undersöker hur ISU används inom och av organisationerna. Resultaten visar på en mångfacetterad användning av både ISU-resultat och den kunskap som härrör från dem, liksom av ISU-modellerna själva. Vidare tyder resultaten på att kunskapens genomslag ofta sker ”smygande” och över tid, genom att den integreras med annan information, kunskap och praktiska erfarenheter under processen.
Den avslutande diskussionen fördjupar förståelsen av resultaten genom att relatera dem till tre distinkta delar av kunskapandeprocessen: från data till information, från information till kunskap och från kunskap till användning. Varje avsnitt avslutas med reflektioner kring praktisk implementering. Här betonas vikten av att organisationer skapar gynnsamma förutsättningar för att upprätthålla arbetssätt, reflektion och användning av kunskap. Dessutom föreslås att det behöver finnas flexibilitet i ISU-arbetssätten för att anpassa sig till förändringar i vad organisationen anser vara relevant att följa upp, i syfte att främja ny kunskap