Etiska dilemman formar vardagen på LSS-boenden: ny forskning visar på komplexa avvägningar

Det talas ofta om bemötande, kvalitet och individanpassning inom LSS. Betydligt mer sällan handlar samtalet om hur personalen faktiskt navigerar när principer krockar med akuta situationer. En ny licentiatavhandling från Malmö universitet behandlar just dessa osynliggjorda avvägningar där det inte alltid finns ett självklart rätt svar. Studien tar med läsaren in i det nära arbetet på LSS-gruppboenden och visar hur vardagliga beslut ofta blir etiska avvägningar med mycket på spel.

Ett arbete där små beslut kan få stora konsekvenser

I studien har Sofia Bergholtz följt personal vid två gruppboenden genom fokusgrupper och observationer. Resultaten visar att etik inte är något som uppstår vid enstaka allvarliga situationer utan något som genomsyrar det dagliga arbetet.

Det kan handla om en boende som inte tar sin medicin, låser dörren och inte svarar på tilltal. Personal vet att personen riskerar allvarliga konsekvenser, men får inte gå in i lägenheten utan uttryckligt tillstånd. Vård, juridik och omsorg möts och krockar.

Stöd som riskerar att bli styrning

Ett centralt fynd är gränsen mellan att stödja självbestämmande och att oavsiktligt manipulera, exempelvis genom att styra val eller fatta beslut åt någon.

Studien visar att personal ofta agerar först och reflekterar efteråt. I situationer med hög stress, flera boende samtidigt, och oro för säkerhet, ersätts värderingar och rutiner av snabb intuition.

Det är, menar Sofia Bergholtz, ett riskområde.

Självbestämmande måste få vara verkligt, inte något som bara uttrycks i planer eller dokument. Men förutsättningarna måste vara realistiska – både för den boende och för personalen som ska stödja.

Sofia bergholtz

Ett yrke som vilar på etisk förmåga men saknar gemensamt språk

Hur pratar då personal om etik?

Licentiatavhandlingen visar att de ofta saknar etablerade begrepp för etiska ställningstaganden, trots att frågor som rör integritet, risk, ansvar och autonomi ständigt är närvarande.

Kristofer Hansson, docent och huvudhandledare, menar att undersökningen synliggör något som länge saknats i forskningen:

Han betonar också att de etiska övervägandena inte är personliga åsikter utan professionella beslut som kräver stöd, strukturer och organisatoriskt ansvar.

Tre utvecklingsområden lyfts fram

Studien identifierar särskilt tre faktorer som kan stärka det etiska arbetet på gruppboenden:

1. Ett gemensamt språk för etisk reflektion
2. Utrymme för kollegial dialog och eftertanke
3. Organisatoriska strukturer som stöttar professionella bedömningar

När dessa saknas riskerar etiken att “flytta ner” i organisationen så att enskilda medarbetare får bära ett moraliskt ansvar som borde vara gemensamt.

Ett forskningsbidrag med tydlig praktisk relevans

Kristoffer Hansson menar att licentiatavhandlingen är viktig här och nu när styrning, dokumentation och krav på evidens ökar i socialtjänsten:

Det finns en risk att det som är svårt: relationsarbetet, bedömningarna, det moraliska dilemmat, osynliggörs av administrativa system. Sofias forskning visar varför det arbetet behöver få synas och värderas.

Kristofer hansson

Erfarenhet, profession och forskning möts

Sofia Bergholtz har lång erfarenhet från funktionshinderområdet och har kombinerat forskningen med utredningsarbete i Malmö stad.

Jag hoppas att studien bidrar till att personal känner igen sig och vågar benämna det som är svårt. För när vi sätter ord på dilemman, kan vi också förändra hur vi arbetar med dem.

Sofia bergholtz

Om studien

Självbestämmande är ett centralt mål i all svensk sociallagstiftning. Enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (SFS 1993:387), oftast kallad LSS, är rätten att leva som andra och därmed möjligheten att fatta beslut om sitt eget liv en grundläggande (SFS 1993:387, §§ 5–6). Denna studie undersöker hur brukarnära personal vid LSS-gruppboenden för vuxna med intellektuell funktionsnedsättning förstår och hanterar vardagsetiska dilemman som uppstår i stödsituationer till vuxna med intellektuell funktionsnedsättning.

Studien består av två vetenskapligt granskade artiklar och en kappatext. Den utforskar hur personal inom gruppboenden förstår och hanterar vardagsetiska dilemman i relation till de boendes självbestämmande. Här uppstår spänningar mellan personalens ansvar att skydda och främja de boendes välbefinnande och samtidigt respektera integritet och autonomi. Det övergripande syftet är att fördjupa kunskapen om hur personalen identifierar, navigerar i och hanterar etiska dilemman i det dagliga arbetet vid LSS-gruppboenden.

För att möta studiens dubbla fokus – hur etiska dilemman upplevs och förstås samt hur de hanteras i praktiken – används två teoretiska perspektiv, ett i vardera artikel. Den första artikeln utgår från Arne Johan Vetlesens begrepp närhetens etik (Jodalen & Vetlesen, 1997) för att förstå och analysera hur personalen erfar och resonerar kring etiska dilemman i den nära relationen till de boende. Detta kompletteras med ett vardagsetiskt perspektiv (Fioretos m. fl., 2013) som fördjupar förståelsen och tydliggör kontextens betydelse för de etiska dilemman som förekommer i vardagen. Den andra artikeln använder Patrik Aspers begrepp epistemisk osäkerhet (2024) för att analysera hur personalen hanterar osäkerhet i praktiken när de står inför vardagsetiska dilemman. Begreppet synliggör att osäkerhet är ett grundläggande villkor i arbetet – inte ett undantag – och att boendepersonalens strategier formas i spänningsfältet mellan den enskildes rätt till självbestämmande, omsorgsansvar och organisatoriska ramar.

Det empiriska materialet består av sex fokusgruppsintervjuer med personal från två LSS-gruppboenden i en större svensk kommun. Varje grupp deltog i tre uppföljande intervjuer med 1–4 veckors mellanrum för att möjliggöra reflektion mellan träffarna. Som komplement genomfördes även fyra heldagsobservationer i samma verksamheter.

Den första artikeln visar att hanteringen av vardagsetiska dilemman är en betydande del av personalens arbete i LSS-gruppboenden. Det dagliga arbetet innefattar ofta individuella möten som kräver snabba mikrobeslut med etiska överväganden. Komplexiteten blir särskilt tydlig i stressfyllda situationer eller när boendes agerande riskerar att påverka den enskilde själv, andra boende, personal eller besökare negativt.

Den andra artikeln identifierar två övergripande teman som beskriver hur personalen handlar i situationer där de upplever vardagsetiska dilemman: (1) Agera först, reflektera sedan och (2) Att stödja autonomi eller subtilt styra? Dessa teman analyseras med Aspers begrepp epistemisk osäkerhet för att förstå hur boendepersonal navigerar i en etiskt osäker vardag. Här synliggörs spänningsfältet mellan intuitivt handlande i stunden och efterföljande reflektion – liksom den tunna linjen mellan att stärka en persons handlingsfrihet och att påverka dennes agerande i situationer där etiken är oklar.

Det finns en fin gräns mellan att motivera – vilket handlar om att stödja och vägleda en persons självbestämmande – och att manipulera, som innebär negativ kontroll eller begränsning. Den individanpassade ansats som präglar svensk funktionshinderpolitik kräver att personal och boende tillsammans formar lösningar. Samtidigt är den professionella uppgiften komplex: att stärka individens självbestämmande och samtidigt säkerställa gruppens trygghet och välmående. Denna utmaning är ofta underbelyst i policy och styrning, vilket innebär att personalen riskerar att lämnas i ett ”tomrum” utan tydliga riktlinjer och tvingas utveckla egna praktiska lösningar. Det innebär också att det moraliska ansvaret förskjuts nedåt i organisationen, utan motsvarande stöd.

Studien betonar därför behovet av att beslutsfattare och verksamheter erkänner den vardagsetiska komplexitet som präglar det nära arbetet vid LSS-gruppboende. Den lyfter även vikten av ett gemensamt språk och kunskapsbas, strukturerade organisatoriska stödformer som stärker professionella bedömningar i vardagliga men etiskt utmanande situationer.