Fokus: forskning i socialtjänsten 2026
Den 5 mars 2026 bjöd vi in till en heldagskonferens med fokus på kunskapsutveckling, forskning och praktiknära frågor i socialtjänsten.
Under förmiddagen låg fokus på strategiska frågor och policy. Genom presentationer och samtal mellan beslutsfattare, forskningsföreträdare och socialpolitiska aktörer belystes hur kunskapsutvecklingen i socialtjänsten kan stärkas.
På eftermiddagen erbjöds parallella presentationer av aktuella forskningsprojekt med särskild relevans för socialtjänstens praktiska arbete. Här fick yrkesverksamma och forskare möjlighet att fördjupa sig i ny kunskap och diskutera forskningens betydelse för vardagen i verksamheterna.
Avslutningsvis riktades blicken både bakåt och framåt: från de insikter som tillämpad välfärdsforskning har bidragit med, till de vägar som öppnas för framtidens socialtjänstforskning.
Inspelningar från konferensen
Förmiddagens pass
1A: Barn och familj
1B: Unga och vuxna
1C: Funktionsstöd och äldreomsorg
2A: Kvalitet och samverkan
2B: Förebyggande arbete
2C: Delaktighet
Svar på frågor som ställdes under konferensen
Malmö universitetsbiblioteks webbsida för Open Access-forskning: Är den öppen för alla? Kommer den finnas kvar efter FYS?
Sidan är öppen för alla. Syftet är att göra forskning tillgänglig för yrkesverksamma, beslutsfattare och andra intresserade, oavsett om man tillhör forskarskolan FYS eller inte. Ambitionen är att materialet ska finnas kvar även efter att FYS avslutas, eftersom öppen tillgång till forskning är en långsiktig kunskapsresurs.
Kommer det att bli någon fortsättning för FYS?
Forskarskolan är ett tidsbegränsat projekt som tar slut i juni 2027, läs mer här. I nuläget finns inget beslut om en direkt fortsättning i samma form. Däremot pågår dialoger om hur erfarenheterna, samverkansformerna och konferensmodellen kan ge stöd för andra strukturer för samverkan och praktiknära forskning.
Hur gör man om man vill söka forskarpengar till ett pilotprojekt?
Forskningsmedel utlyses normalt av forskningsfinansiärer eller genom särskilda samarbeten mellan kommuner och lärosäten. Ett första steg är att ta kontakt med relevant lärosäte eller FoU-miljö för att diskutera idé och möjliga finansieringsvägar. Där kan man få stöd kring ansökningsprocess, samverkansupplägg, ekonomiska förutsättningar och formalia.
Hur kommer det sig att nästan alla licentiatuppsatser är gjorda med kvalitativa metoder och inte kvantitativa metoder, när ni säger att all kunskap är lika viktig? Är ingen intresserad av utfall?
Metodvalet styrs av forskningsfrågan och forskningsfrågorna är formade utifrån kunskap som efterfrågas i socialtjänsten. Inom socialt arbete handlar många frågor om att förstå komplexa sammanhang, professionella bedömningar och brukares erfarenheter, vilket ofta lämpar sig för kvalitativa metoder.
Samtidigt är kvantitativa studier viktiga, inte minst för att undersöka effekter, utfall och mönster på gruppnivå. Kvalitativa och kvantitativa metoder fyller olika funktioner och kompletterar varandra. Det är därför också relevant att framåt stärka förutsättningarna för mer kvantitativ forskning inom socialt arbete, så att kunskapsutvecklingen kan bli ännu bredare och mer allsidig.
Finns det något gott konkret exempel på när samarbete med forskning har lett till nytta i en kommun?
Ett konkret exempel från vår forskarskola är Sara Larssons forskning om barns tillhörighet i familjehem. Den har lett till ett handledningsmaterial för familjehemssekreterare, som kan användas i arbetet med att stärka barns känsla av tillhörighet.
Samtidigt behöver man komma ihåg att omsättning av forskning i praktiskt handlande ofta sker stegvis. Hittills har doktorandernas resultat framför allt fått genomslag genom att de bjudits in för att presentera och diskutera sina resultat i olika verksamheter. Här spelar också samverkansambassadörerna en viktig roll, genom att bygga broar mellan forskning och socialtjänst och skapa former för långsiktig kunskapsutveckling.
Resultaten från enkätstudien visade att erfarenhetsbaserad kunskap väger tungt. Hur tar man hänsyn till dessa resultat med tanke på SoLs tydligare krav på vetenskaplighet?
Den nya socialtjänstlagen betonar att socialtjänsten ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det innebär inte att erfarenhetsbaserad kunskap ska ersättas, utan att den behöver tas till vara, systematiseras och sättas i relation till forskningsbaserad kunskap.
Enkätresultaten visar på vikten av en bred kunskapsbas, där professionellas erfarenheter, brukares erfarenheter och forskning tillsammans bidrar till kunskapsbaserad praktik. Samtidigt visar resultaten också att många socialarbetare vill ta del av forskning i större utsträckning, men upplever hinder för att göra det. Därför blir en viktig fråga hur organisationer kan skapa bättre förutsättningar för att forskning ska bli mer tillgänglig och användbar i det dagliga arbetet.
Hur kan en verksamhet förbereda sig rätt för att nyttja samarbete med forskare? Vad är det viktigaste att tänka på?
Viktiga faktorer är tydliga frågeställningar, stöd från ledning, avsatt tid för medarbetare samt en utsedd kontaktperson. Det är också viktigt att ha realistiska förväntningar och att se forskningssamarbete som en gemensam kunskapsprocess snarare än en extern granskning.
Hur har man arbetat med studier och enkäter av brukare/klienter till socialtjänsten för att identifiera områden där det sociala arbetet måste förstärkas?
Inom forskarskolan FYS har vi i flera projekt arbetat med brukares och klienters egna erfarenheter för att synliggöra områden där socialt arbete behöver utvecklas. Det har ofta skett genom studier där människor fått berätta om sina erfarenheter av stöd, delaktighet och vardagsliv i kontakt med socialtjänsten.
Exempelvis har Linda Arvidssons forskning om äldres upplevelser av att flytta till särskilt boende visat behov av bättre stöd före, under och efter flytten. Linda Erlandssons forskning om vardagslivet på särskilda boenden har på motsvarande sätt bidragit med kunskap som kan användas för att utveckla äldreomsorgen utifrån äldres aktörskap och delaktighet.
Ett annat exempel är Annica Markströms forskning om barns delaktighet i socialtjänstens öppenvård, som synliggör hur delaktighet skapas i praktiken och var det finns brister. På så sätt har brukares och klienters perspektiv varit en viktig väg för att identifiera sådant som behöver förstärkas i socialtjänstens arbete.
Även Sara Zorics forskning om återhämtning vid samtidig psykisk ohälsa och missbruk visar hur människors egna berättelser kan synliggöra vad som gör skillnad och därmed vilka delar av stöd och samordning som behöver stärkas.
Utanför forskarskolans forskning finns också exempel som forskningsprogrammet UserInvolve, lett av bland andra Urban Markström, som undersöker brukarinflytande och hur erfarenhetsbaserad kunskap kan bidra till utveckling av vård- och stödsystem.
Kopplat till enkätundersökningen: Hur tror ni resultatet hade sett ut om man svarat för ”sin organisation” eller ”sina kollegor”? Kan det finnas en ”övertro” till den egna kunskapen?
Det hade varit en intressant kompletterande fråga i enkätundersökningen. Självskattningar innebär alltid en viss risk för överskattning av den egna kunskapen eller förmågan. Samtidigt ger de viktig information om hur yrkesverksamma själva uppfattar sin kompetens, sina arbetssätt och sina behov.
Om frågorna i stället hade gällt den egna organisationen eller kollegorna är det möjligt att svaren hade sett annorlunda ut, men det går inte att veta säkert. Att många samtidigt svarade att de i liten utsträckning tar del av forskning tyder dock på att det också fanns en beredskap att ge svar som inte nödvändigtvis framställer den egna situationen i positiv dager. Resultaten behöver därför tolkas i sitt sammanhang och gärna tillsammans med andra kunskapskällor.
Mitt intryck är att få socialtjänster tackar ja till att delta i forskning. Signalerar inte detta att forskning är oviktig för soc?
Inte nödvändigtvis. Ett lågt deltagande i forskning behöver inte betyda att forskning uppfattas som oviktig, utan hänger ofta samman med hög arbetsbelastning, begränsade resurser och tidsbrist. Samtidigt visar enkätresultaten att relativt få upplevt att forskningssamarbeten varit till nytta för dem. Det pekar på att både socialtjänsten och kanske framförallt universiteten behöver bli bättre på att skapa samarbeten som är relevanta och givande för båda parter. Om forskning ska prioriteras i praktiken behöver den också upplevas som meningsfull, användbar och möjlig att delta i.
Det verkar finnas en diskrepans och avsaknad av plattform där brukare kan påverka det sociala arbetet för att öka rättssäkerhet och bemötande?
Ja, det finns ofta en skillnad mellan ambitionen om delaktighet i socialtjänsten och de faktiska möjligheterna för brukare att påverka verksamheten. Trots att socialt arbete i hög grad handlar om människors livsvillkor saknas ofta stabila och långsiktiga strukturer för systematiskt brukarinflytande. Civilsamhället spelar därför en viktig roll som röstbärare och kunskapsförmedlare genom brukarorganisationer och idéburna aktörer.
Samtidigt omfattar sådana former för organisering bara vissa grupper. Många av socialtjänstens målgrupper – till exempel personer med försörjningsstöd, personer som är föremål för tvångsinsatser och barn – saknar ofta egna organiserade sammanhang där deras erfarenheter kan samlas och föras vidare. Det innebär att stora grupper i socialtjänsten inte har någon självklar plattform för att göra sina röster hörda.
För att stärka rättssäkerhet och bemötande behövs därför mer stabila former för inflytande, där brukares erfarenheter blir en del av verksamhetsutvecklingen och inte är beroende av tillfälliga projekt eller enskilt engagemang.
Master är utmärkt. Men behövs också socialarbetare som är vassare på samtalsmetodik, psykologi, psykiatri och klinisk behandling. Varför satsas det inte på grundutbildning i psykoterapi steg 1?
Grundutbildning i psykoterapi steg 1 är idag en vanlig vidareutbildning för socionomer, men ofta något som den enskilde själv får bekosta. Det skulle sannolikt vara värdefullt om socialtjänsten i större utsträckning satsade även på den typen av kompetensutveckling.
Inom FYS är fokus dock ett annat: att stärka kopplingen mellan socialtjänst och forskning och att ge yrkesverksamma möjlighet att fördjupa sig, antingen genom forskar- eller masterstudier. Därför lyfter vi gärna fram masterutbildning, som både kan ge fördjupade kunskaper inom ett visst område och stärkt kompetens i vetenskaplig metod. Även en masteruppsats kan förstås handla om exempelvis samtalsmetodik eller behandlingsarbete.
En annan möjlig väg är mer sammanhållna specialistutbildningar för socialarbetare, till exempel specialistsocionomutbildningar. Det är något som har diskuterats under lång tid och som många socialarbetare också ställde sig positiva till i enkätundersökningen.
Sådana utbildningar skulle kunna utformas utifrån behoven i praktiken, till exempel inom samtalsmetodik, psykiatri eller kliniskt behandlingsarbete. Generellt är satsningarna på den typen av specialisering och fördjupning fortfarande eftersatta. Här behövs ett tydligare ansvarstagande från arbetsgivare, både när det gäller att möjliggöra vidareutbildning och att ta till vara den kompetens som byggs upp.
Vi pratar mycket om samverkan. Hur kan samverkan se ut med systemleverantörer när digitala verktyg ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet?
Samverkan kan ske genom tydliga krav i upphandling, gemensam utveckling, pilottester och kontinuerlig dialog. Verksamhetens behov och kunskapskrav behöver vara styrande i utvecklingen av digitala system. Därför är det viktigt att de som ska använda systemen har stort inflytande på hur de utformas.
Vad är den största förändringen i praktiken med nya SoL, egentligen?
Den nya lagen ska medföra lättare tillgång till insatser, men tydliggör också kraven på systematik, uppföljning och kunskapsanvändning samt stärker ledningens ansvar för att skapa strukturer för en kunskapsbaserad verksamhet med uppföljning och lärande. Det diskuteras också om det i praktiken innebär ett ökat fokus på dokumentation.
Hur har man forskat på hur framgångsrika socialtjänstens insatser är för familjer med återkommande ärenden och NPF-diagnoser?
Ingen inom forskarskolan FYS har forskat specifikt på hur framgångsrika socialtjänstens insatser är för just familjer med återkommande ärenden och NPF-diagnoser. Det finns forskning och nationella kunskapsunderlag som belyser närliggande frågor, bland annat från Kunskapsguiden och SBU:
De visar framför allt att familjer där barn eller föräldrar har adhd eller autism ofta behöver tidiga, samordnade och anpassade insatser och att socialtjänstens NPF-kompetens har stor betydelse för om stödet blir träffsäkert.
Samtidigt finns flera identifierade kunskapsluckor när det gäller effekterna av specifika insatser, till exempel föräldraskapsstöd, tidiga insatser före diagnos och samordning mellan socialtjänst, vård och skola. Frågan pekar därför på ett viktigt område där det behövs mer forskning, särskilt om vilka arbetssätt som faktiskt minskar behovet av återkommande ärenden över tid.
Vilket universitet/högskola forskar om hemlösa till arbete (ej IFAU)? Vilka goda exempel finns i andra länder?
Det finns inte någon tydlig svensk forskningsmiljö som forskar på “hemlösa till arbete” som ett eget område. Det närmaste är forskning om hemlöshet och Bostad Först, samt forskning om IPS (individanpassat stöd till arbete för personer med psykisk ohälsa och missbruk). Om vi ska nämna lärosäten är Malmö universitet och Lunds universitet relevanta, bland annat genom Marcus Knutagårds forskning om Bostad Först och Kristina Carlsson Stylianides forskning om implementering av Housing First och IPS.
Inom FYS är Lina Wallbergs forskning om vägar genom hemlöshet det närmaste exemplet, även om den främst handlar om vardagsliv, stöd och vägar till bostad. När det gäller andra grannländer är Finland det tydligaste exemplet på framgångsrikt arbete mot hemlöshet genom Bostad Först.
Om konferensen
Forskarskolan verkar som ett nav för utveckling och spridning av tvärvetenskaplig välfärdsforskning i Sverige, med stark anknytning till akademin och den intresserade publiken.En del i att tillgängliggöra den kunskap som forskarskolan producerar är att arrangera en årlig nationell konferens (Fokus: forskning i socialtjänsten) för socialtjänsten och andra organisationer som verkar inom området.
Under konferensen presenterar forskarskolans doktorander sina resultat tillsammans med inbjudna talare som presenterar och diskuterar olika områden och perspektiv på socialt arbete.