Utmaningar och möjligheter i kvalitetsutveckling inom socialtjänsten
Den sociala barn- och ungdomsvården är ett av samhällets viktigaste skyddsnät, som stödjer och skyddar barn och unga i utsatta situationer. Men vad innebär det egentligen att arbeta systematiskt med kvalitet i en verksamhet där varje barns behov är unikt? Christina Evaldsson har undersökt denna fråga och identifierat en grundläggande paradox: hur kan socialtjänsten balansera behovet av enhetlighet med kravet på individanpassning?
Det som driver mig, både som utvecklingsledare och i min forskning, är att bidra till att kvalitetsutveckling är en integrerad del av socialarbetares uppdrag och som också gör verklig skillnad för de barn och familjer som är i behov av vårt stöd.
Christina Evaldsson, Utvecklingsledare, socialförvaltningen i Jönköpings kommun och fil. lic. i socialt arbete
Två synsätt på kvalitet
Forskningen visar att det inom social barnavård finns två huvudsakliga synsätt på kvalitet. Å ena sidan ses kvalitet som något objektivt och standardiserat, där riktlinjer och rutiner säkerställer rättssäkerhet och likvärdighet. Å andra sidan ses kvalitet som något flexibelt och lyhört, där varje barns och familjs unika behov står i centrum.
I praktiken i den sociala barnavården finns ett konstant behov av att balansera dessa synsätt. Standardisering är viktig för att säkerställa rättssäkerhet och enhetlighet, men anpassning är avgörande för att verkligen möta individens behov.
Christina Evaldsson, Utvecklingsledare, socialförvaltningen i Jönköpings kommun och fil. lic. i socialt arbete
Två strategier skapar spänningar
Dessa två synsätt återspeglas i olika strategier för kvalitetsutveckling. Den hierarkiska strategin fokuserar på problemlösning, fasta strukturer, central målstyrning och kontroll genom utvärdering. Den decentraliserade strategin bygger på intuition, erfarenhet, flexibla strukturer, lokalt satta mål och reflekterande utvärdering.
Evaldsson har i sin forskning visat hur båda strategierna förespråkas och framträder i praktiken. Genom intervjuer med yrkesverksamma, dokumentation och observationer synliggörs de konflikter som uppstår när dessa strategier kolliderar. I många fall leder detta till att kvalitetsutvecklingen tappar sitt syfte och uppfattas som en administrativ börda.
En modell för att hantera paradoxen
Studien visar att det inte bara handlar om att välja det ena eller det andra, utan om att skapa en dynamik där båda kan existera och stödja varandra. För att möta dessa utmaningar föreslås en så kallad paradox-informerad modell. Modellen erbjuder ett ramverk för att integrera de två strategierna och hantera spänningen mellan dem.
Forskningen är inte bara ett teoretiskt bidrag – den har potential att fungera som en praktisk vägledning för socialtjänstens kvalitetsarbete. Förhoppningen är att detta ska bidra till en mer hållbar och ändamålsenlig socialtjänst.
Christina Evaldsson, Utvecklingsledare, socialförvaltningen i Jönköpings kommun och fil. lic. i socialt arbete
Modellen syftar till att hjälpa socialarbetare och organisationer att hitta en balans mellan enhetlighet och anpassning. Genom att kombinera det bästa från båda strategierna kan kvalitetsutvecklingen bli både relevant och meningsfull i det dagliga arbetet.
Att ha forskarkompetens i socialtjänsten stärker vår förmåga att möta komplexa utmaningar på ett strukturerat och kunskapsbaserat sätt. Christinas forskning visar hur vi kan förena teori och praktik för att utveckla en hållbar och ändamålsenlig verksamhet, som gör verklig skillnad för de barn och familjer vi arbetar för.
Martin Sinclair, stabschef på enheten för utveckling och kompetensförsörjning på socialförvaltningen i Jönköpings kommun.
Om studien
Denna studie har undersökt systematiskt kvalitetsarbete inom barnavården, ett centralt område för att stödja utsatta barn. Trots lagkrav och riktlinjer för kvalitet kvarstår utmaningar i att tillämpa dessa i praktiken. I studien utforskas hur kvalitet och systematiskt kvalitetsarbete förstås och genomförs, med fokus på spänningen mellan standardisering och anpassning till barnens och familjernas individuella behov.
En kvalitativ, praktiknära och interaktiv ansats användes i samarbete med socialtjänsten i Jönköpings kommun. Studien omfattade intervjuer med yrkesverksamma på både strategisk och operativ nivå, observationer av två barnavårdsgrupper samt dokumentanalys. En innehållsanalys genomfördes, där deltagarna medverkade i flera analysseminarier.
Studien visar att kvalitet och systematiskt kvalitetsarbete förstås på två olika sätt inom barnavården. Kvalitet uppfattas antingen som ett objektivt, standardiserat begrepp eller som något flexibelt och lyhört för individuella behov. Dessa olika uppfattningar återspeglar två kontrasterande angreppssätt för kvalitetsarbete: en hierarkisk modell som betonar en problemlösningsorienterad förbättringsmetod, fasta strukturer, målstyrning uppifrån och utvärdering som kontroll; samt en decentraliserad strategi som fokuserar på en intuitiv och erfarenhetsbaserad förbättringsmetod, flexibla strukturer, lokalt drivna mål och utvärdering för reflektion. Den hierarkiska strategin ser kvalitet som likformighet, medan den decentraliserade modellen ser kvalitet som lyhördhet för unika omständigheter. Detta skapar paradoxer, där yrkesverksamma förespråkar båda strategierna. Spänningar uppstår dock när dessa strategier krockar, vilket bidrar till ett gap mellan riktlinjer och praktisk tillämpning.
Att balansera hierarkiska och decentraliserade strategier är avgörande för att hantera de paradoxer som är inneboende i systematiskt kvalitetsarbete. För att hantera dessa spänningar utvecklar studien en paradoxinformerad modell som integrerar båda angreppssätten för att skapa en mer meningsfull och hållbar kvalitetsförbättringsprocess. Modellen erbjuder en praktisk ram för att balansera enhetlighet och anpassningsförmåga, vilket gör kvalitetsarbetet mer relevant för yrkesverksammas dagliga arbete och i slutändan förbättrar resultaten för dem som får stöd av barnavården.