Forskarstudier & socialtjänst under pandemins påverkan - Forskarskolan för yrkesverksamma i socialtjänsten

Forskarstudier & socialtjänst under pandemins påverkan

Illustration av coronavirus (Unsplash)
Pandemins intåg har fört med sig stora förändringar och vi har fått vänja oss vid att både ställa om och ställa in. I denna artikel berättar Kristin Arve och Maria Svensson, doktorander i forskarskolan som båda arbetar på socialförvaltningen i Lund, om sina forskningsprojekt och vad det senaste året har inneburit för forskarstudierna och för socialtjänstens arbete samt brukare.

Forskning om barn och unga i socialtjänsten

Kristins forskningsprojekt handlar om unga med erfarenhet av problem med tramadol, ett smärtstillande opioidläkemedel som är vanligt förekommande bland unga droganvändare. Fokus ligger på deras berättelser om att försöka sluta med tramadol, inklusive erfarenheter av behandling, men också vilken mening drogen har haft i deras liv.

Hon har hittills intervjuat sju ungdomar, varav de flesta vid två tillfällen hittills. Tanken är att intervjua dem vid flera tillfällen, för att kunna få en fördjupad förståelse samt ha möjlighet att följa deras process.

Det är väldigt roligt att ha kommit igång med intervjuerna, den kanske mest spännande delen av forskningsprocessen!  

Kristin

På socialtjänsten arbetar Kristin som utredande socialsekreterare på 18 till 24-enheten, med ungdomar i samma åldersspann som i forskningsprojektet. Sedan tidigare arbetar Kristin till stor del med unga som kommit till Sverige som ensamkommande.

En stor del av de unga jag träffar har drogproblem där tramadol har varit den främsta drogen i många fall. Jag har sett hur tufft de har haft det när de har försökt sluta med drogen och valet av forskningsämne kommer just från erfarenheterna av arbetet med denna målgrupp. 

Kristin

Forskningen som Maria bedriver handlar om socialtjänstens stödgrupper för barn till föräldrar med psykisk ohälsa, missbruk eller då det förekommit våld i familjen.

Det är en intervention som finns i många kommuner men där det i nuläget saknas kunskap.

MARIA

Just nu håller jag på med empiriinsamling, säger Maria. Hon har hittills intervjuat 16 samordnare och stödgruppsledare i fokusgrupper och arbetar nu med att transkribera och analysera intervjuerna.  Maria arbetar som utvecklingssekreterare på resurs- och utvecklingsenheten. Enheten fungerar som ett stöd till övriga socialförvaltningen i det löpande arbetet men också i kvalitets- och verksamhetsutveckling.

Mitt forskningsprojekt knyter inte ämnesmässigt an till mitt jobb, men jag har arbetat med stödgrupper för barn tidigare, därav intresset. Däremot är det vetenskapliga förhållningssättet, det kritiska synsättet, forskningens systematiska metoder och teoretiska perspektiv något som jag haft med mig ett tag nu och det blir bara mer och mer användbart på jobbet.    

Maria
Maria Svensson och Kristin Arve, FYS-doktorander och kollegor på socialförvaltningen i Lund.
Maria Svensson och Kristin Arve, FYS-doktorander och kollegor på socialförvaltningen i Lund. (Foto: Lunds kommun)
Pandemins påverkan

Att pandemin har haft stor påverkan på forskarstudierna, arbetet i socialtjänsten samt för socialtjänstens brukare råder det ingen tvekan om. Det har inneburit hemarbete, färre fysiska möten samt inga långväga uppföljningsbesök med exempelvis behandlingshem och ett lägre tempo där en del saker stannat av.

Till exempel har det gjorts betydligt färre avvikelserapporter under det gångna året, men det är svårt att veta om det beror på pandemin eller inte.

Maria

Kristin som har direkt brukarkontakt i sin tjänst berättar att de personer hon möter har påverkats i hög grad av pandemin. Studier på distans, färre sommarjobb samt inställda fritidsaktiviteter och mötesplatser som tidigare haft en viktig roll har försvunnit.

Pandemin har också gjort det lättare att ‘gå under radarn’, vilket ibland har gjort att återfall hos unga med drogproblem inte har uppmärksammats i tid. Däremot har tillgången till vård för drogproblem inte påverkats nämnvärt av vad jag upplever. 

KRISTIN
Forskarstudier på distans

Pandemin har medfört att forskarstudierna skett på distans – kurser och konferenser, handledningstillfällen samt doktorandträffar. Flera doktorander i forskarskolan vittnar om att rekrytering av intervjupersoner har gått trögt, men även här är det är svårt att veta i hur hög utsträckning det beror på pandemin, säger Kristin.

Digitala kurser blir inte samma sak som att ses i ett klassrum, snacka i pauserna, mingla och knyta nya band, interaktionen blir inte den samma. Att inte vistas på institutionen dagligdags och träffa andra doktorander och forskare gör också att det blir lite tråkigare.

Maria

Pandemin har även inneburit viss fördröjning i mitt projekt, säger Maria som precis hade precis fått sin etikprövning godkänd för att göra intervjuer med föräldrar och barn när samhället stängde ner. Samma vecka fick hon skriva en kompletteringsansökan för att istället kunna genomföra intervjuerna digitalt. Nu har det beslutet kommit och är godkänt.

Den nya digitala verkligheten

Maria och Kristin är samstämmiga i att de saknar att kunna träffas fysiskt, både vad gäller forskarstudierna och arbetet i socialtjänsten. Men samtidigt som viss personlig kontakt förloras i de digitala mötena och teknikstrul har blivit en självklar del av den nya vardagen så möjliggör dessa möten att enklare kunna mötas även om man är på olika platser i landet, säger Kristin. Detta har öppnat upp för forskarskolans doktorander som är utspridda över landet att träffas och seminarium på andra lärosäten har blivit mer tillgängliga.

Maria, som samordnar en årlig brukarundersökning berättar att det är viktigt att tänka till lite extra vad gäller hur den insamlingen kan ske under pandemin.

Jag tycker att den digitala omställningen har gått otroligt snabbt ändå och det har gjort att verksamheten kunnat rulla på ganska likt trots allt. 

Maria

Maria berättar även att det dagliga kollegiala och sociala sammanhanget som man har med sina kollegor har försvunnit och mer arbete har skett i den egna kammaren. Det tar också tid och energi att ”tänka om”, vilket hon fått göra väldigt ofta. Det har inte fungerat att köra på med gamla invanda arbetssätt, fortsätter hon.

I arbetet har jag även allt oftare träffat ungdomar över en promenad istället för att sitta i besöksrum, något jag definitivt kommer fortsätta med även efter pandemin!

Kristin
Tankar om post-pandemin

Maria och Kristin ser fram emot att sitta tillsammans med arbets- och doktorandkollegor i ett och samma mötesrum eller klassrum igen. Att kunna träffas och göra intervjuer utan den distans som skärmen ger samt att återigen få större utbyte med forskarvärlden genom konferenser och internat är annat som väntar.

Miljöombyte och spontanitet längtar jag också mycket efter.

Maria

På socialtjänsten ser Kristin allra mest fram emot mer fysiska möten med brukarna, särskild dem som är placerade på behandlingshem långt bort och som hon haft begränsad möjlighet att träffa under pandemin.

Forskarstudier & socialtjänst under pandemins påverkan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *