Det goda mötet: Så skapar fältarbetare kontakt och relationer med ungdomar

Fältarbetare möter unga på platser där socialtjänsten vanligtvis inte finns, till exempel i skolor, på fritidsgårdar, vid stationer och ute på stan. I sin licentiatavhandling har Sanna Hallgren följt hur de tar kontakt, försöker vinna förtroende och avgör när det är bättre att backa.

Fältarbete är en form av uppsökande socialt arbete med barn och unga, även om verksamheten kan ha olika namn i olika kommuner. Fältarbetarna vet inte alltid på förhand vem som kan behöva stöd och kan inte räkna med att de unga vill prata med dem.

Sanna Hallgren är verksamhetsutvecklare i Kalmar kommun. I sitt arbete med barn och familjer såg hon att fältarbetarnas insatser diskuterades mycket, både inom och utanför socialtjänsten. Kontrasten mellan att som fältarbetare vara både ifrågasatt och efterfrågad väckte hennes nyfikenhet.

I licentiatavhandlingen Strävan efter det goda mötet undersöker hon vad som händer när fältarbetare närmar sig unga och försöker skapa en relation. Studien har genomförts inom Forskarskolan för yrkesverksamma i socialtjänsten vid Linnéuniversitetet.

Ett uppdrag med flera sidor

Fältarbetare kan vara ute för att skapa trygghet, få en bild av vad som händer bland unga, ingripa när något inträffar och hjälpa ungdomar vidare till annat stöd. En stor del av arbetet går samtidigt ut på att bli en vuxen som de unga känner igen och kan tänka sig att vända sig till.

Att vara anställd av socialtjänsten ger inte automatiskt tillträde till ungdomarnas värld. De unga bedömer vem den vuxna är, varför personen söker kontakt och om det känns tryggt att prata. I praktiken är det också de som avgör om fältarbetaren får komma närmare.

Acceptans och förtroende

Hallgren använder begreppet situationell legitimitet för att beskriva hur en fältarbetare kan bli accepterad i ett visst sammanhang. Den legitimiteten följer inte självklart med yrkesrollen, utan skapas i mötet med ungdomarna. Platsen, tiden och sättet att ta kontakt får stor betydelse.

På en fritidsgård eller i en skola är vuxna en väntad del av miljön. Ute på en plats som ungdomarna uppfattar som sin egen kan samma vuxennärvaro kännas mer påträngande. Fältarbetarna behöver läsa av situationen och bestämma om de ska gå fram, hålla sig i bakgrunden eller lämna ungdomarna i fred.

Känns kontakten förtryckande eller hotande går det inte.

SAnna Hallgren

Det innebär också att fältarbetarna inte alltid kommenterar eller ingriper mot allt de ser. Att undvika en onödig konfrontation kan vara ett sätt att behålla kontakten och kunna finnas kvar på längre sikt. För den som ser arbetet utifrån kan det ibland vara svårt att förstå varför fältarbetaren väljer att avvakta.

Både stöd och kontroll

Fältarbetaren ska finnas där för ungdomarna, men representerar samtidigt socialtjänsten och har också ett trygghetsskapande och kontrollerande uppdrag. Några av ungdomarna i studien berättade att de kunde känna sig iakttagna eller uppleva att fältarbetarna kom för nära.

Därför behöver fältarbetarna kunna respektera ett nej och backa när kontakten inte är välkommen. Ett bra möte kan vara ett kort samtal utan något tydligt resultat där och då. Betydelsen kan visa sig först senare, om den unge behöver hjälp och minns fältarbetaren som någon det gick att prata med.

Det goda mötet kan förstås som en ömsesidigt meningsfull interaktion präglad av förståelse, respekt och en accepterad maktrelation.

Sanna Hallgren

Följde arbetet på plats

Licentiatavhandlingen bygger på två vetenskapliga artiklar, observationer och intervjuer. Totalt har 29 fältarbetare från elva kommuner och 15 ungdomar deltagit, liksom personer i lednings- och styrningsfunktioner. Sanna har följt med ut i arbetet och kunnat studera hur fältarbetarna gör när de söker kontakt, inte bara hur de själva beskriver sitt uppdrag.

Sanna har satt ord på mycket av det som fältarbetarna gör varje dag men som kan vara svårt att förklara. Det handlar om att kunna läsa av, vara lyhörd och samtidigt hålla fast vid sitt uppdrag.

Madeleine Hermansson
Verksamhetschef Barn och Familj, Kalmar KOMMUN

Genom observationerna blir också små bedömningar och beslut som är centrala i arbetet synliga: när fältarbetarna går fram, hur de presenterar sig, vad de frågar om och när de väljer att avsluta ett samtal.

Vad ska fältarbetet leda till?

Studien pekar inte ut en enda modell för hur fältarbete ska bedrivas. Däremot visar den att uppdraget behöver vara tydligt. Vilka ungdomar vill verksamheten nå? Var och när ska fältarbetarna finnas? Är målet att skapa trygghet, få kunskap om ungdomsmiljöer, bygga relationer eller hjälpa unga vidare till andra insatser?

Svarar man inte på de frågorna blir det också svårt att bedöma om arbetet fungerar. Relationsskapande arbete ger sällan snabba och enkelt mätbara resultat. Antalet möten eller samtal säger inte nödvändigtvis något om kvaliteten i kontakten eller om en ungdom kommer att söka stöd längre fram.

Forskningen ger oss ett bättre underlag för att prata om vad vi vill med fältarbetet, vilka unga vi ska nå och hur vi kan följa upp ett arbete som inte alltid ger snabba, mätbara resultat.

Madeleine Hermansson

Resultaten kan också vara användbara i andra uppsökande och mobila verksamheter, till exempel inom skadligt bruk och beroende, hemlöshet och socialpsykiatri. Även där behöver yrkesverksamma närma sig människor på deras egna arenor och försöka skapa en kontakt innan stöd kan erbjudas.

För fältarbetarna själva kan studien ge ett språk för att beskriva ett arbete som ofta bygger på erfarenhet och snabba bedömningar. Den visar också varför ett möte som utifrån kan se ganska vardagligt ut kräver både eftertanke och yrkesskicklighet. Studien väcker också frågan om vem som ska styra fältarbetarnas uppdrag. Fältarbetet är en del av det sociala arbetet och det är socialtjänsten som ansvarar för insatsen. Det ansvaret kan utmanas när andra aktörer vill påverka uppdragets inriktning och prioriteringar.