Nya perspektiv på ungdomars vardag på HVB
Att placeras på HVB är en av de mest ingripande insatserna inom socialt arbete och kan innebära en omvälvande vardag och en osäker framtid för ungdomarna. I en ny licentiatavhandling utforskar Johan Assarsson de existentiella utmaningar som ungdomar möter under sin tid på institution, och ger en djupare förståelse för hur grundläggande livsvillkor påverkas i en sådan gränssituation.
Forskningen breddar bilden av HVB-vistelsen
Debatten om HVB-hem för unga har länge dominerats av rubriker om gängkriminalitet och misslyckade placeringar. Men det är en mycket liten grupp ungdomar på HVB som har den typen av problematik, det vanligaste problemet bland de unga som placeras är psykisk ohälsa som ofta hänger samman med en stökig hemsituation och problematisk uppväxt.

Det ensidiga fokuset på kriminalitet ger en skev bild. De unga jag mött har framför allt utmaningar i att omorientera sig i sin nya livssituation – de har frågor om mening, ensamhet, skuld och framtidstro. Ungdomarna brottas också med att försöka se sitt eget handlingsutrymme i en tillvaro där de upplever sig intvingade i en passiv och maktlös position.
Johan Assarsson
socialsekreterare i Lunds kommun och forskare bakom avhandlingen “Existentiella utmaningar hos unga på HVB”.
Att placeras blir en livskris
Johan Assarsson har arbetat som socialsekreterare med unga i nio år och har de senaste åren kombinerat det med forskarstudier vid Socialhögskolan i Lund. Han har i sin forskning gjort observationer och intervjuer med totalt 16 ungdomar i åldrarna 14–20 år, placerade på fem olika HVB i södra Sverige. Forskningen visar att det är viktigt att möta ungdomarna som individer med komplexa erfarenheter.
Vi ser att ungdomarna på HVB har mycket olika bakgrund, men att de alla delar en existentiell utmaning i att förstå sig själva och sin plats i livet. Att placeras på HVB är en kris där livet skakas om.
Johan Assarsson
samordnar ÄVEN arbetet med HVB-placeringar inom Lunds kommun.
Behov av samtal som går djupare
I dag ligger mycket fokus i HVB-vården på behandlingsresultat och yttre beteendeförändringar. Men enligt Johan Assarsson riskerar det att skymma behovet av genuina samtal om det som är svårt och att personalen får för lite stöd att utveckla sitt språk och sin känslighet för dessa frågor.
Strukturer och rutiner är viktiga, men de får inte stå i vägen för den mänskliga kontakten. Vi behöver samtal som inte bara handlar om att ändra på ytan, utan om att hjälpa unga att hantera sin livskris.
Han ser det som nödvändigt att arbeta parallellt och att se till att varje ungdom blir bemött som en unik person.
Forskningen synliggör det tysta
För Sara Pettersson, utvecklingsstrateg i Lunds kommun, fyller studien ett viktigt tomrum.
Vi möter unga som brottas med stora livsfrågor varje dag, men vi saknar ofta språk och strukturer för att fånga de här dimensionerna i vårt arbete.
Sara Pettersson
ENhetschef, Lunds kommun

Hon lyfter också att resultaten har betydelse för utvecklingen av en kunskapsbaserad socialtjänst.
Det Johans forskning visar är att existentiella utmaningar inte är något ”extra” vid sidan av uppdraget, de är en del av själva kärnan. För att ta ungas rättigheter på allvar måste vi kunna möta också det som är svårt att mäta.
SAra pettersson
Samtalsmaterial som stöd för yrkesverksamma
Som en följd av studiens resultat arbetar Johan nu med att ta fram ett samtalsmaterial för HVB-personal och socialtjänst. Materialet bygger på ungdomarnas egna berättelser och målet är att ge yrkesverksamma verktyg för att fånga upp det som annars förblir outtalat.
Målet är att ge både unga och personal ett gemensamt språk för det som annars glider undan. Det här handlar inte om stora manualer, utan om verktyg som gör det lättare att prata om det som rör sig i ungdomarnas tankevärld.
JOhan Assarsson
Delar av artikeln är skriven av Ulrika Brink. Läs originalartikeln i sin helhet på Lunds kommuns hemsida.
Kort sammanfattning av studien
Att placeras på HVB är en av de mest ingripande insatserna inom socialt arbete. För ungdomar innebär den ofta att tillvaron blir präglad av förändring och en känsla av att framtiden är osäker. Licentiatuppsatsen fördjupar kunskapen kring existentiella utmaningar som kan uppstå i denna process. Studien har en teoretisk utgångspunkt i existentiell filosofi och fokuserar på hur grundläggande livsvillkor blir särskilt påtagliga i ungdomars liv under institutionsvistelsen.
Det empiriska materialet består av deltagande observationer och intervjuer med sammanlagt 16 ungdomar i åldrarna 14–20 år, placerade på fem olika HVB i södra Sverige. I resultatet framträder en genomgående känsla av ovisshet som formas både av strukturella villkor och av existentiella utmaningar. Utmaningar som framträder är att behöva omorientera sig i en ny livssituation, hanterar livsavgörande val, bära existentiell skuld utifrån tidigare händelser och försöka föreställa sig en möjlig framtid bortom institutionen. Ungdomarna brottas också med att försöka urskilja sitt eget handlingsutrymme i en tillvaro där de upplever sig intvingade i en passiv och maktlös position samt att bära olika erfarenheter av existentiell ensamhet.
Studien bidrar med en fördjupad förståelse av HVB som en gränssituation där grundläggande existentiella villkor blir särskilt tydliga. Resultatet pekar på behovet av att utveckla ett etiskt lyhört förhållningssätt till placerade ungdomars existentiella frågor som inte patologiserar existentiella erfarenheter.

Så sant, anknytning och fördjupade samtal med dem är oerhört viktigt. Även att bearbeta tidigare trauman och hitta ett sätt att förhålla sig till sina föräldrar och få hjälp med det. Omsorg och vuxna visar att det går att lita på. Kreativa sätt att nå dem som yoga, hantverk,musik samt en meningsfull fritid. Existensiella samtal är oerhört utvecklande, både för personal och ungdomar. Att enbart jobba manualbaserat är inte rätt väg.