Det sociala arbetets verksamhetsområden är komplexa. För att möta de behov som finns ställs ständiga krav på ny kunskap och dess tillämpning i praktiken. Individbaserade systematiska uppföljningar (ISU) av socialtjänstens insatser kan förstås som en del i att utveckla en evidensbaserad praktik (EBP), utifrån behovet av att utveckla lokal systematiserad kunskap för uppföljning och verksamhetsutveckling.

I den statliga utredningen om framtidens socialtjänst föreslås dessutom att det införs ett lagkrav på den typen av systematiska uppföljningar. Studiens övergripande syfte är att förstå vad ISU innebär i termer av att vara en kunskapande praktik i socialtjänstens öppenvårdsverksamheter för barn och familj.

Med utgångspunkt i att kunskap blir till genom skapande och omskapande processer i praktiken, analyseras hur dessa kunskapande processer kommer till uttryck och dess förutsättningar. Fokus ligger vid hur ISU genomförs, hur kunskap skapas och hur kunskapen kommer till användning i praktiken, samt förutsättningar för dessa tre delar.

Inom ramen för studien har tillämpningen av ISU enligt modellerna LOKE (LOKal Evidens) och FIT (Feedback-informed treatment) studerats i öppenvårdsverksamheterna i två kommuner. Studiens resultat förväntas kunna bidra med kunskap och förståelse för hur ISU kan användas inom socialtjänsten.