Kunskapsutveckling i socialtjänsten
Inför Fokus: forskning i socialtjänsten spelades ett samtal om att vara disputerad i praktiken in (finns att se här) tillsammans med Margareta Forsberg, forskning- och utvecklingschef för Göteborgsregionen FoU i Väst och Camilla Blomqvist, direktör för funktionsstödsförvaltningen i Göteborgs nytillträdda stadsledning.
Under konferensen lyftes frågeställningar kring bl.a. samverkan mellan kommuner och universitet, kunskapsläget i socialtjänsten, ett önskat ökat fokus på forskning inom funktionshinder och äldreomsorg samt förutsättningar och intresse bland yrkesverksamma för forskning i socialtjänsten.
I den här artikeln berättar Margareta Forsberg och Camilla Blomqvist om sin syn på och ger reflektioner kring dessa frågor som på många sätt är centrala för fortsatt kunskapsutveckling i socialtjänsten.
Margareta Forsberg har tidigare arbetat med bl.a. både kommuncentrala och statliga utvecklingsuppdrag samt som verksamhetsledare på Mistra Urban Futures Göteborgsplattform efter att hon disputerat i socialt arbete. FoU i Väst, där Margareta är chef idag, arbetar och samverkar med kommuner och lärosäten i regionen för bland annat kunskapsutveckling i socialtjänsten. På FoU i Väst drivs flera projekt tillsammans med olika lärosäten eller där forskare från lärosätena är involverade i olika delmoment.
FoU-chef på Göteborgsregionen FoU i Väst
Projekt där flera parter bidrar med kunskap
Förälder på avstånd är ett exempel, som handlar om föräldrar till barn som placerats av socialtjänsten. Här är FoU i Väst projektägare, men forskare från såväl Göteborgs universitet som från FoU i Jönköping är med och driver projektet – som också involverar personer som arbetar operativt i socialtjänsten.
Ett annat exempel är en inventering som just nu genomförs kring vård och stöd till personer med sammansatt problematik, eller ”samsjuklighet”.
Här bidrar, i workshops, personer från kommunala verksamheter tillsammans med personer från VGR med sina kunskaper. Dessa sammanställs sedan och analyseras av forskare på två FoU-enheter i Västra Götaland och en forskare på Högskolan i Skövde.
FoU-verksamheterna ligger ju som självständiga enheter med starka kopplingar till både akademi och praktik och ett signum är att vi alltid arbetar praktiknära. Formerna för det ser ut på lite olika sätt och det finns många fler exempel än dem jag lyft här.
– Margareta FORSBERG
Satsningar för att stärka kunskapsläget i socialtjänsten
En särskild satsning som Margareta tror på för att framöver fortsatt stärka kunskapsläget är fem olika yrkesresor inom olika socialtjänstområden som just beslutats av SKR. Yrkesresan är ett koncept som utvecklats av Göteborgsregionen och som innebär att man skapar en tydlig systematik i en långsiktig strukturerad introduktion och kompetensutveckling för personal med olika lång erfarenhet inom ett område.
Just långsiktighet och systematik är en viktig del menar jag.
MARGARETA FORSBERG
En annan del, säger Margareta, handlar om att tillgängliggöra kunskaps- och forskningsöversikter. Personal inom socialtjänsten kan omöjligt hålla sig uppdaterad på all social forskning som produceras. Då är det viktigt att FoU-miljöer, universitet och myndigheter satsar på att göra kunskapsöversikter över aktuell forskning, sammanställda på ett lättillgängligt sätt för att kunna omsättas i praktiskt socialt arbete. Sådana översikter kan användas till exempel i långsiktiga satsningar på kontinuerligt lärande.
Direktör, Göteborgs Stad
Fokus: forskning på funktionshinder och äldreomsorg
Flera deltagare under konferensen önskade ett ökat fokus och mer forskning på funktionshinder- och äldreomsorgsområdet. Camilla Blomqvist reflekterar kring det utifrån sin roll som nytillträdd direktör vid funktionsstödsförvaltningen i Göteborgs Stad. Hon har disputerat i socialt arbete, men också arbetat både i praktiskt socialt arbete och med styrning och ledning, främst inom Göteborgs Stad. Camilla är även en van föreläsare och har skrivit flera böcker.
Hur ser vi till att funktionshinderområdet får mer uppmärksamhet överlag? Jag tror att det hänger ihop. Jag tror det är viktigt att redan från utbildningen se dessa områden som enskilda kompetensområden.
Camilla BLOMQVIST
Det är inte ovanligt att äldreomsorg och funktionshinderområdet slås ihop i kurser i utbildningen, berättar Camilla. Det är en väsentlig skillnad på dessa områden även om det finns likheter. En stor skillnad är att funktionshinderområdet riktar sig till människor i alla åldrar, under alla livsskeden och målgruppen är mer bred än inom äldreomsorgen även om äldreomsorgen också har insatser hos andra målgrupper än äldre. Utbildarna behöver lyfta fram kompetensområdet, t. ex. kan kanske professur inom området locka fler doktorander till de enskilda institutionerna.
Jag tror också att praktiken behöver efterfråga forskning och uppmuntra till det. Kanske den väldigt praktiknära forskningen inom området kan väcka mer intresse och även få känslan av mer nytta?
CAMILLA BLOMQVIST
Kommundoktoranden som kunskapsutvecklare
En annan sak som lyftes under konferensen handlar om resurser i socialtjänsten relaterat till forskning och utveckling, ofta i form av tid och ekonomi.
När någonting ska utvecklas i socialtjänsten så läggs det till som ett krav på det som redan ska göras. I det tas det inte alltid hänsyn till hur utvecklingen ska gå till praktiken, med faktisk tid och vad som ingår idet dagliga arbetet.
Min erfarenhet är att det blir en sak i teorin och att det sen blir upp till individer att lösa det praktiskt. Jag tänker att det ofta är en faktor som försvårar utveckling som bygger på erfarenheter som redan finns snarare än att bara byta ut.
KONFERENSDELTAGARE
Här måste arbetsgivaren ha kapacitet att hantera en kommun/samverkansdoktorand och den enskilde medarbetaren måste själv klara av det och ha en chef som bedömer att kapaciteten finns både hos medarbetaren och i organisationen, inleder Camilla.
Arbetsgivaren behöver definiera vad kan vi erbjuda, hur kan vi stötta och den enskilde måste vara redo att satsa och lägga det som behövs därutöver.
CAMILLA BLOMQVIST
Att arbeta och studera på forskarnivå samtidigt är belastande, fortsätter hon. Det kan ibland även vara så att praktiken trycker på och behöver prioriteras beroende på vilken tjänst man har. Praktiken kan inte alltid trycka på, då är det förutsättningarna som är fel. Det blir viktigt att prata om förutsättningar och rätt förväntningar från båda håll.
Jag tror också det är viktigt att praktiken har en närhet till akademin i organisationen. Det kan betyda allt ifrån att ta emot praktikanter, använda akademin i kompetensförsörjning, för utvärderingsuppdrag, vara med och påverka innehåll i utbildning etc.. Detta bygger en erfarenhet av nära kontakt vilket gynnar båda parter.
CAMILLA BLOMQVIST
Hur ökar vi intresset för forskning bland yrkesverksamma?
Jag tror svaret finns invävt i det som blivit sagt här tidigare, säger Camilla och fortsätter; Förutsättningar hos den enskilde och hos organisationen. En rimlig förväntan på hur många som vill finnas i båda världarna på en gång. Yrkesverksamma behöver vara intresserade av kunskaps- och kompetensutveckling.
Jag tänker inte att alla behöver vara intresserade av att vilja forska. Hur många forskningsintresserade behövs för att kunna utveckla kunskapsområdet?
CAMILLA BLOMQVIST
Däremot finns en önskan om att alla medarbetare ska ha ett intresse av att ta del av forskning inom sitt område. Det är ett sätt att utveckla sin profession och kunskapsfält. Här är chefers intresse för frågan är viktig. Jag tror också på nära samarbete mellan praktik och akademi genom att ta in praktiker som gästföreläsare, göra överenskommelser i samarbete så att praktiker på olika sätt kommer i kontakt med akademin under hela sitt yrkesliv är ett annat sätt som kan vara viktigt, avslutar Camilla.
Jag tror att många faktiskt är intresserade av forskning men att det också handlar om att hitta former för att öppna upp mellan de olika sammanhang som utgörs av praktik och akademi.
MARGARETA FORSBERG
Ett sätt att göra det handlar om samskapande forskning, säger Margareta. Med det menas att det vore väldigt roligt om fler forskningsprojekt kunde involvera personer som är yrkesverksamma inom socialtjänsten. Antingen som deltagare i referensgrupper och liknande, men också som till exempel projektmedarbetare. Kunskap finns ju inte bara i akademin eller på en FoU-enhet, den finns också i de erfarenheter som genereras i det praktiska arbetet. FoU-miljöer befinner sig precis i den här skärningspunkten och är en typ av verksamhet som bidrar, och gärna bidrar mer, till kunskapsflödet mellan forskning och praktik.