Ny forskning belyser barns delaktighet och aktörskap
En ny forskningsstudie belyser barns delaktighet och aktörskap, specifikt i mötet med socialtjänstens öppenvård, något som hittills varit relativt outforskad mark inom forskning i socialt arbete.
Barns delaktighet är ett ämne som är i ropet, särskilt i och med att barnkonventionen blev lag i Sverige år 2020. Den forskning som tidigare bedrivits inom området visar på brister i att delaktiggöra barn.
Bakom studien står Annica Markström, som är socionom med lång erfarenhet av att arbeta på socialtjänstens öppenvård för barn och familjer. Det är också härifrån forskningsintresset kommer. Annica har arbetat halvtid på arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Malmö stad samtidigt som hon forskat inom ramen för Forskarskolan för yrkesverksamma i socialtjänsten.
Den kunskap Annicas forskning bidrar med har en självklar plats i det arbete som pågår med barns delaktighet inom öppenvården i Malmö stad. Den starka koppling till universitetet som byggts upp genom detta samarbete ser vi fram emot att få vidareutveckla framöver.
MADELEINE MOBERG, CHEF PÅ STRATEGISKA AVDELNINGEN OCH ENHETEN FÖR ANALYS OCH UPPFÖLJNING PÅ ARBETSMARKNADS- OCH SOCIALFÖRVALTNINGEN I MALMÖ STAD.
Delaktighet görs tillsammans och sker över tid
Studiens resultat visar att delaktighet skapas tillsammans och att det är något som sker över tid. Resultatet visar vidare att bland barnens handlingar finns både sådana som uppmuntras av familjebehandlare och sådana som går utanför gränserna för hur barn förväntas utöva delaktighet. En accepterad handling kan exempelvis vara att barnet får vara med och bestämma om vilken tid man ska träffa familjebehandlaren. När barn protesterar mot orättvisor och utmanar vuxnas makt kategoriseras det som handlingar som stör ordningen.
I samtal med barnen lyftes även saker som att bli lyssnade på och att träffa en vänlig familjebehandlare. I rollen som familjebehandlare kan det handla om att ställa frågor på ett sätt som är förutsägbart för barnet och att låta barnet öva på delaktighet. När det barnet säger får inflytande tycks det också öka barnens förståelse för insatsen och processen. Men det verkar också omvänt, när insatsen är begriplig är det lättare för barnen att förstå hur de kan påverka.
Jag vill betona vikten av att öka förståelsen för barns delaktighet inom öppenvården. Det krävs mer tid och resurser för att bygga relationer med barnen och ge dem en verklig möjlighet att påverka de insatser de behöver från socialtjänsten.
ANNICA MARKSTRÖM, LIC. I SOCIALT ARBETE OCH YRKESVERKSAM SOCIONOM
Delaktighet och aktörskap
Centrala begrepp för denna studie är begreppen delaktighet och aktörskap. Aktörskap ses som den inneboende kraft som alla människor föds med. När barn betraktas som aktörer innebär det att barn ses som personer som kan påverka sina egna liv och sin omgivning.
Delaktighet är mer situationsbundet och innebär att vara del av och påverka en situation på något sätt. På grund av sin underordnade position i samhället är barns möjligheter att vara delaktiga begränsade.
Om studien
Studien är en licentiavhandling som i dagsläget inkluderar en publicerad vetenskaplig artikel och en artikel inskickad till en vetenskaplig tidskrift. Dessa två artiklar binds ihop med en kappa som förklarar helheten. Uppsatsen bygger på samtal med barn som har kontakt med öppenvården och fokusgrupper med familjebehandlare.
I den första artikeln utforskas hur barns delaktighet konstrueras i socialtjänstens öppenvård och att studera vilka element som är viktiga för denna process. Artikeln är baserad på fokusgrupper med totalt 14 familjebehandlareoch enskilda intervjuer med 11 barn i åldrarna 7–16 med erfarenhet av öppenvården. Resultaten visar att barns deltagande är en samarbetsprocess där både barnet och familjebehandlaren har en aktiv roll att spela. Delaktighet blir till genom en serie av till synes vardagliga handlingar i mötet mellan barnet och familjebehandlaren. Genom att aktivt ställa frågor och låta barnet öva på deltagande och påverka processen ökar barns delaktighet
I den andra artikeln undersöks barnens delaktighetshandlingar där det finns situationsbundna begränsningar och hur dessa handlingar kan förstås med hjälp av begreppet aktörskap. Underlaget för artikeln är intervjuer med 11 barn i åldrarna 7–16 med erfarenhet av öppenvården. Resultaten visar att barns delaktighetshandlingar kan variera från accepterade handlingar till handlingar som utmanar gränserna för deras position som barn. Dessa handlingar kan ses som försök att jämna ut maktförhållanden och påverka den hjälp som erbjuds av socialtjänsten. Sammantaget visar resultaten att det finns utrymme för förbättringar för att säkerställa barns rätt till delaktighet och inflytande över den hjälp de får från socialtjänsten.